Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom denna krets kånde fru Lund sig ega
en viss domsrätt, emedan assessorns villa var
bygd på hennes mark. Detta förhållande, som
förut gifvit den muntre herren anledning att i
glada ögonblick kalla sig „Storgårds torpare“, hade
numera blifvit en källa till stor sorg för fru Lund;
och sina bekymmer afhandlade hon gärna med
vänner och sockenbor. Den omständigheten att
hon var enka hade fått trycka en egendomlig
prägel på hela hennes uppträdande och person.
Hon hade lärt känna det högtidliga i sin ställning,
brukade hon säga, första gången hon efter
mannens död i kyrkan hörde förbönen för enkor och
faderlösa och visste att den numera gälde äfven
henne. Ingen hade någonsin trott att herrskapet
Lunds äktenskapliga lif varit synnerligen enigt och
lyckligt, men då frun blifvit ensam kvar i
jämmerdalen, hade känslan af det värnlösa i hennes
belägenhet utplånat minnet af äktenskapets
mindre fördelaktiga sidor.
Den långa, gängliga gestalten med
fram-åtböjdt hufvud och klagande stämma liknade
en tårpil, hvars krona minsta vindfläkt sätter i
rörelse. Minnena från den salige mannens tid
susade numera fram med molltonernas
melankoliska vekhet. Men det dagliga lifvets många
vedermödor framkallade vanligen mer energiska
toner i dur, och alla de iakttagelser fru Lund
denna eftermiddag gjorde vid folkfesten, sökte sig
uttryck liksom i trumpetstötar af ogillande och
anklagelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
