Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, slog mannen lidelsefullt armarna om den
unga kvinnan och deras brännande läppar funno
hvarandra. Men då plötsligt en lång strimma af
ljus föll genom fönstret från den lilla
människoboningen, som knappast kunde skönjas däruppe
i mörkret, skildes de två hastigt åt. Mannen
återvände långsamt ned till båten, som åter lade
från land.
Han lutade hufvudet ned i händerna, medan
han lyssnade till lidelsens häftiga röst. Den ljöd
likt de stora, mäktiga böljeslagen, hvilka rifva med
sig och förstöra allt som ligger i deras våg.
Han gaf sig i dess våld och såg dess framfart
med samma reflexionslösa fröjd, som åsynen af en
storms rysliga skönhet väcker. Kärleken, som han
hos sig trott stungen till döds af småkurtisen,
sällskapslifvets småintriger, förställningskonst,
onatur och flärd, lefde ännu. Han drömde sig åter
ung. Konstnärsnaturen, som den förståndige,
skicklige embetsmannen i många år sökt muta
till tystnad med alla de konstföremål han samlat
omkring sig, hade vaknat, kastat af sitt tvång och
pockade vild och besinningslös på sin rätt. All
hans ungdoms brännande skönhetslängtan stod
för honom förkroppsligad i denna unga kvinna,
som han älskat från den stund han första gången
såg henne. Han glömde den manliga själfironi,
mot hvars stålhvassa egg han eljes plägade pröfva
sina känslor och handlingar; blodet forsade
genom hans ådror; han kände ungdomens vilja
och kraft att börja lifvet på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
