Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormens och vågornas larm, måsarnas skri
och någon ensam strandfågels pipande voro de
enda ljud, som hördes här. Inom hus ljödo icke
såsom förr unga, muntra stämmor eller glada
barnröster eller det brådskande trampet af små
barnfötter, som icke hade tid att gå; utanför hade
koskällans muntra ringning, fårklockans korta,
klanglösa pinglande och hönsens galande och
skrockande äfven tystnat. Och farstudörren var
stängd dagen om. Men mörka höst- och
vinterkvällar, när månen kom fram mellan molnen
eller snön lyste upp marken med sitt svagt
blå-aktiga sken, syntes i närheten af den ensamma
boningen en skugglik gestalt af en kvinna. Än
stod hon långa stunder orörlig invid hafsstranden,
såsom ämnade hon gå in i och förena sig med det
omätliga, bottenlösa mörkret därute; än vandrade
hon, vridande sina händer, rastlös fram och åter
på stranden, som om hon aldrig kunde stanna,
aldrig finna ro. Mången gång grydde redan
dagen, innan den ensamma skuggan försvann,
liksom andra skuggbilder för ljusets ankomst.
Men folket i byn berättade sällsamma
historier om „gamla fröken" på Skärnäset, om den
vackra, ståtliga löjtnanten och om „unga frun",
som varit ihålig bak liksom huldran i skogen.
Ingen visste riktigt, hvart hon tagit vägen, ty hon
var försvunnen, redan innan mannens döda kropp
blifvit lagd i jorden. Mycket hade den tiden
talats om henne och assessorn. Han hade också
rest bort, utan att återkomma. Örnhamn hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
