Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hans blick träffade hennes,förstod hon
att det var döden. Men hon erfor ingen skräck
härvid. Han hade ju tagit alla dem hon älskat,
honom ville hon gärna följa, när han nu
hämtade henne till den underbara färden, då hon, som
bibeln lärde, fick taga „morgonrodnadens vingar
och blifva ytterst i hafvet.“
Men mannen närmade sig bädden, där tre
barnhufvud lågo på samma kudde.
„Hvad ämnar du göra“? ropade hon förskräkt.
„Jag skall föra dem med mig“, sade han,
„otaliga gånger har du ju bedt om förintelse för
allt lefvande“. — Han lade sin hand på den lilla
nyföddas hjärta.
Hon kastade sig ned öfver vaggan och sköt
afvärjande bort handen.
„Förbarmande“! ropade hon. „Lifvets herre
har jag anropat för dessa smås skull. Mig får
du taga, jag har långe bidat din ankomst. Jag
följer dig med fröjd“.
„Du år ännu icke färdig“, svarade han.
„Lifvets och kärlekens herre har du förtörnat,
når du bedt om förintelse och död för det han
skapat. Hvad du med dina förbannelser förstört,
skall du åter upprätta. Hvarje människa måste
under sin lefnad tillföra världen mera kärlek ån
där funnits förut, endast sålunda kan slutligen
kärleken undantränga ondskan och hatet. Det är
lifvets seger“.
Hon böjde ödmjukt sitt grå hufvud. „Jag
skall försöka än en gång“, sade hon sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
