Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den låter lifvet uppflamma eller släcker det, men
under tviflets aska gömmes gnistan brännande ehuru
utan att lysa.
Därför stego minnena i nattens ensliga tysta
timme ännu så lefvande fram. De blefvo frestande,
dårande, förskräckande. Hon hade trott sin stumma
undergifvenhet vara ro. Minnena väckte oro. Och
dock förmådde hon icke jaga dem bort, hon ville
det icke. Det var denna onda vilja som förfärade
henne, viljan som hon trott fullt och helt kufvad i
öfverensstämmelse med Guds afsikter. — —
»Morl»
Den nedböjda kvinnan i skymningen därinne i
sjukrummet rörde sig icke.
»Mor!»
Hon såg hastigt upp. Den låga, hviskande
stämman var då icke något genljud af hennes egna
förvirrade tankar?
Hon såg Rosa med ljudlösa steg smyga fram
öfver golfvet till henne.
»Mor borde lägga sig,» hviskade flickan, i det
hon lutade sig ned öfver modern.
»Jag är icke trött... jag skulle ändå icke
kunna somna.»
»Å jo, det är nog bäst i alla fall att mor
hvi-lar en stund på soffan där ute i salen och jag
stannar här i stället,» öfvertalade dottern. »Jag kan gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
