Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om han först känt medlidande med den bleka,
tysta kvinnan, som sökte rädda sitt hems anseende
och spillrorna af sin lycka genom att skyla öfver
mannens last, så var detta medlidande nu förbytt i en
mycket större, mäktigare och mera sammansatt känsla.
Hon hade rätt i sitt påstående att erinringen var
farlig. Men poeten i honom älskade farans skönhet,
och i det han böjde sig framåt mot henne fortsatte
han lifligt:
»Det är dock i ungdomsminnena vi sannast
återfinna oss själfva. Förflyttas vi någon gång tillbaka
till dem, blir det som om vi åter beträdde en
urskog, hvars underbara nejder vi en gång tanklöst
och hoppfullt lämnade bakom oss för att skynda
ut till slättbygdens tunga trälarbete. Men när
förhoppningarna svikas, är det till urskogens
undervärld hvarje mänskligt hjärta i hemlighet trånar
åter... Få vi under lifvets brusande framfart någon
gång tid till att stanna och skåda tillbaka, väcker
återblicken vår längtan och saknad.»
Öfver den bleka kvinnans ansikte flög en
ljusning lik ett återsken från fjärran soliga nejder.
Och såsom gripen af yrsel fortfor mannen framför
henne:
»Det fanns en gång två stora klara ögon, i
hvilka jag såg bilden af mig själf, sådan jag önskade
vara. Jag förstod icke då, huru omätligt mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
