Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifning? ack, nej! Man tadlar oss i och med
det ögonblick då’ man ledsnat vid oss, dä ett
annat föremål uppeldar deras känslor. De kunna då
glömma, ack, de kunna glömma eder, förbindelser;
de kunna qväfva den gnista af skonsamhet, som i ett
ögonblick för det öfvergifna föremålet beherrskar
deras själ, och i tanken på deras sednare kärlek
kunna de såra oss så djupt; ack, de hafva då till
och med intet medlidande med vår smärta; de
äro så kalla, så liknöjda, som om de aldrig haft
det aldraminsta tycke för den personen. Så är
det ej med oss: vi kunna aldrig glömma den till—
. gifvenhet och den kärlek vi hyst för dem, som
vi lemnat vårt förtroende, vi bibehålla alltid
samma känslor, skulle vi än i tysthet blygas öfver
vår svaghet. Jag kan ej dömma häruti, om
ändra qVinnor, om deras tänkesätt; jag vet endast
med mig sjelf att jag eger kärlek och ömhet för
dem, som öfvergifvit mig. Jag tänker många
gånger: hvarföre skall du äunu hafva känsla för
dem, som, utan något fel å din sida, kunnat
glömma dig? Ack, det är då alltid något inom mig,
som säger: det är för barnen dina.
Bland de personer, som voro presenterade
for mig, var en viss grefve......... Hans trefliga
och behagliga sätt intog mig mycket, hvarföre jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
