Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den höga, två alnar breda
kyrkogårdsmuren sutto vi en söndag samman, den
sjuttio-femårige skolläraren och jag. Framför oss låg
som ett brokigt lapptäcke den rika, härliga
slättbygden, där dammtäckta vägar slingrade
sig mellan sädesdignande vångar och hvita
kyrkor med röda trappgaflade torn tittade fram
nr lummiga dungar. Sommarsolen lade ett
dallrande silfverskir öfver de böljande rågfälten.
Långs vägarna rörde sig långsamt grupper af
folk, som ämnade sig till gudstjänsten i det
åldriga templet.
Med ens började klockorna ringa rakt
öfver hufvudet på oss. Falskt stämda, förstås
— som nästan alltid fallet är i landskyrkornas
torn.
— Hvad nu då? — sporde jag. —
Kommer prästen en half timme i förväg?
— Puuh! — sa mäster. — Prästerna Ä*
sällan före sin tid — och ha aldrig varit det
här i församlingen. Nej du, det ringer för
lik! Alltid en liten omväxling för de
kyrkobesökande.
Han satt och tänkte sig om. Så glänste
de gamla ögonen till.
— Hvem är det som....
— I dag ska du få vara med på en
egendomlig begrafning. Titta bort åt vägen höger
om smedjan. — Syns där inte en likprocession?
Jag börjar bli lite “lomhörd på ögonen,” som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
