Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han på sina ljusa sommarbyxor, som
Flackaren hade spottat tobakssås på.
Dflr har aldrig på skånska slåtten funnits
en karl, som så bra förstått sig på att tukta
vaktpojkar som Flackaren. Når han såg att
en sådan där en pajas inte skötte sig, eller
rättare: inte skötte kräken, gick han bort till
honom, bjöd honom på en smörgås — som han
alltid vid sådana tillfällen hade i fickan —
satte sig ner och prata grant med pojken,
frågade efter hans föräldrar, syskon och
aflönings-villkor. Och så bad han honom gärna gå bort
i hasselbuskarna och skåra honom en
slöd-käpp. Alltsammans så fasligt gemytligt och
trefligt. Men när han hade fått käppen och
pröfvat om den ,“svegade” vål, började han att
tala om våra och i synnerhet om vaktpojkars
plikter mot de oskäliga djuren. Allt
emellanåt inpräglade han sina förmaningar med lite
“hasselfett,” tills pojken blef mjuk och tyckte
det var rent af skönt att slippa sitta, utan i
stället fann det trefligt att ta eu liten
promenad och se efter kräken, att de inte gingo i
grannarnas sädesåkrar.
Når han blef änkling, afstod han från
arrendet och tog undantag. Det skulle han gjort
för langese’n. Men värst var att då kunde
han inte hålla hästar. Har en vidja vuxit
krokig en gång, går det inte lätt att få den
rak igen. Flackaren trifdes inte utom på
vägarna, och köra skulle han. Därför måste han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
