Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stone behålla någon hafreröra! Hjalp mig i
vagnen!
Så skedde. Och det bar af hem. Men
inte kunde Mårten sett stort sämre ut om han
värkligen hade haft koleran. Allt nyktrare
blef han emellertid — och det var ju en god
sak.
Han kom hemy lät drängen sätta in
hästen och så klef han in i stugan. Där var
ingen Karna. Åndå en lättnad, fast det var
kattsingens så c)åliga tecken. Det hade rykt
ur skorsten spipan — liafresoppan var
naturligtvis på.
Han kröp genast till kojs. En stund
efter kom Karna in. Hon såg blek och bister
ut, när hon gick bort och lyste på honom.
— Hur är det med dig? — sa’ hon hårdt.
Han bara skakade på liufvudet med half-
slutna ögon. *
— Den här gången har du nog varit ute
och fått redigt! — sa* hon om en stund. Lika
barskt.
— Jag år rädd — jag har —fått kolera!
— sa* han stönande.
Hon glodde stort och tog ett steg tillbaka.
— Lek inte med vår Herre! — sa’ hon.
Men rösten var mera förskrämd än ond.
— Går jag bort — så — så förlåt att jag
— ibland — men jag har — varit snäll mot
dig — för resten — och aldrig grälat på dig,
om du slagit sönder....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
