Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting finare, så ha vi råd att hålla honom hvar
som hålst om det så skulle vara i Stockholm,
om kungen skulle behöfva honom till nå’nting,
landshöfding eller så något. Han ska min lif
inte behöfva krusa hvarken för grefvar eller
baroner. Får han min hälsa och mitt hufvud
— för lian måtte väl inte komma att brås på
mor — och så min rikedom, kan han göra,
hvad han vill hår i lifvet och bli hvad han
vill, bara han följer mina råd och lyder mig.
Kommen nu, gubbar! Vi ta oss en “gök,’*
medan tiden går — vi behöfva inte vänta på
någon. Prästen är vår tjänare, för det är vi
som föda och löna honom. Kommen! Vi ska
klinga för pojken!
Och inne i kammaren, där den knubbige
bytingen beundrades af kvinnfolken, som
slogos om honom, sa Agda Anders Faders så
tyst till gudmodern, sin bästa väninna:
— Det var en svår stund, men dess mer
glad är jag vid pojken. Tösen var inte till
nå’nting, klen och spinkig. Inte var tar
håller vidare förtjust, när hon kom: han hade ju
gjort sig så säker om en pojke.
— Ja, de karlarne a* sig alltid lika!
— Nu har jag då gjort allt hvad
upp-tänkas kan. Jag låste mig inne når elden var
lös hos naboens, för att inte pysen skulle få
fläckar i ansiktet. Jag slog hans första tvått^
vatten genom den vackraste långhalmskärfve,
så han får nog präktigt hår; öste råg öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
