Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prästafruns syster. Där blef ett riktigt
kaka-lorum där inne först. Den där Persson i
Hönslösa hade då alltid en faslig flax — det här
blefve ju nästan som en prästatrolofning —
en sådan där en, som ingen Jean lösa upp
utom konsistorium.
Och kyrkoherden kom in cch bugade sig
och sade:
— Vi voro ute och åkte ett slag i det
härliga julvädret och så komrno vi att tänka
pä att här skulle vara förlofningskalas och så
tyckte vi att det skulle vara roligt att titta in
om och lyckönska de unga tu.
— Det var riktigt snällt! — sa herr
Persson och bugade sig, kråmande som en
kalkontupp. Och han hviskade till Kalle, som stod
och såg litet bortkom men ut:
— Ser du, så äras man om man kan ta
folk! Och ta dem rätt! Stå nu inte och se
ut som en fyra timmars fölunge!
Middagen börjades och gick sin gilla
gång. Vid smörgåspuddingen — én dessert,
som förtjänar att odlas mer än hvad fallet är
bland “fint folk” — reste sig kyrkoherden och
höll ett nätt tal om julfröjd och hemtrefnad
och kärleksfrid och allt sådant, som vid
slika tillfällen klingar väl eller — ironiskt.
Alla voro rörda. Gubben Persson grät och
öppnade sin vida famn — i det ögonblicket
kände han sig- hålla af hela världen, till qqh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
