Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, Hanna! — bad gumman.
— Visst vill jag: det är ju jul
Och så sändes bud och snart stod en brud
i festlig skrud.
— Hur mycket har hon? — sporde
gubben Kalle så tyst, medan de väntade.
— Jag har aldrig frågat henne, — sa Kalle
torrt. — Men fråga ni henne, far, ni, som
vet hur man ska umgås med fruntimmer.
Jag har alltid varit en sådan drul.
Det värkte synbarligen ända nere i
hjär-terötterna en smula.
— Hör du, Kalle! Nu ska du inte gå
och vara ond på din gamle far. Jag har aldrig
förr än i dag begripit hur stor orätt jag har
gjort dig. Å bevares!
— Hm. Nog har det känts ibland. Men
bäst är kanhända det som sker. Annars hade
jag kanske inte fått Hanna.
— Jag förstår, vet du, inte hur du bara
vågade.
Du som inte har haft mål i mun att tala
ett lefvades ord med en bondtös, och så slår
du ut för en syster till själfva prästafrun och
en stilig, grann tös!
— Hade det inte varit en dundertös, hade
jag inte brytt mig om henne! — sa Kalle och
sträckte på sig. — Ska man morska sig så
ska det inte vara för skräp. Det är inte mer
besvär att sträcka sig efter en astrakan än
efter en skogskrabba,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
