Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade på jorden och att nu var det slut med
min glädje. Så blef han sur och sporde om
inte han var mitt käraste och om jag höll mer
af hönekräket än af honom. Men jag blef
allt mer och mer het. — Hur tycker du att
jag skulle kunna ta till man en människa, som
dräper oskyldiga modersvarelser? — sa jag.
— En vacker dag stenar du väl mig också,
om jag kommer dina ribsbuskar för när? — Du
är väl ingen höna! —sa han lite snopen. Men
jag var i farten — Den som kan slå en
värnlös varelse, kan slå andra med! — sa jag.
Nu ska du inte vara barnslig: det var ju dumt
att jag blef så het, men jag tänkte på hur
präktig vinbärrssylt du kan laga, — sa han.
Hade jag nu varit klok, hade jag besinnat mig.
Men jag bara basade på.
— Du tänke inte på att äggakaka är en
tvungen att ha till höstafolket. Och du brydde
dig inte om att den hönan har varit min skatt
se’n hon kom ur ägget, — sa jag. — Det glömde
jag. Men för resten ska du hålla af mig
ensam, och några skadedjur få inte lägga sig oss
emellan! — sa han förargad. Det tyckte jag
var för galet — kanske jag var mätt på
honom, för det vi hade kyssts så fasligt: en kan
föräta sig på risgrynsgröt också.
— Då skulle du inte tåla att jag hölle
af våra små heller, om vi finge några! — sa
jag i förargelsen. — Men tös! Det är väl
nå’nting helt annat, det! — sa han. — Å nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
