Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändigt ska se oskyldigt blod. Men låt
andra människors boskap och bohag vara i
fred, annars slutar du på galgbacken! — sa
jag. Jag* var som jag hade varit besatt af en
ond ande.
— Jag kan ju skaffa dig en annan höna9
— sa han försonligt. En sådan höna till går
inte i ett par skor i detta lifvet! — mumlade
jag. Och snart har jag kämpat ut likasom
hönan. Det här tog till hjärtat — det känner
jag. Du får snart stå vid min graf och gråta
—då ska du tänka på hönan och hon ska bli en
mask, som aldrig dör....
Han blef med ens blek som en vägg. —
Nu förstår jag att du aldrig har hållit mig kär.
Hönan hade större plats i din hjärtekammare
än jag. Det var kanske så godt att jag kom
underfund med det i tid, — sa han och reste
sig upp. Jag förstod ju att det höll på att gå
men dess envisare blef jag. Jag tog ringen
af fingret och slängde den till honom. Han
stod och såg på mig en stund. Så pekade
han på marken. — Om du inte genast tar upp
den, sätter den på sin plats och ber mig om
förlåtelse, så är det slut la fine! — sa han.
Jag slog till ett skratt. — Har du sett höns
dansa polska? — sa jag. Så gick han. Och
borta var han.
Jag satt lugn — aldrig i lifvet jag hade
trott det var allvar. Men borta blef han. Han
hade kanske förkysst sig, han också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
