Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lycklig — hon fick dö. Hon slapp besväret
med dig och slapp otacken!
Nu pratar du som du hade hufvudet
under armen!
— Det ska du säga, som inte har haft
något hufvud alla dina dar!
— Dess mer behöfver jag ena hjälp!
— Ush, din.... jag vill inte säga livad
jag tänker! Tvi dig!
Och hon fräste som en liten kisse-misse.
På eftermiddagen gick Alexander ut.
Helgdagsklädd men med bekymrad uppsyn.
Och om en stund såg hon honom komma
nere på vägen i sällskap med Amalia
— Nääj! Det ska bli en lögn! — sa hon
och grät i ilskan.
Så kastade hon på sig söndagskläderna
och smet ut genom sommarstugudörren.
Alexander och Amalia sökte henne i
hvaren-daste vrå. Men förgäfves.
— Du ska se, min tös, att hon har gått
och gömt sig.
— Det är då fasligt så ledsamt att hon
inte ska kunna tåla mig!
— Asch! Det går öfver. Hon kommer
fram när hon blir hungrig, ska du se, liksom
kattorna. Hon fräser som en katt, men hon
hyser kärlek för den gamla gården.
Så drucko de vin och kysstes, så det stod
härliga till. Därpå bullade de upp kvällsmat
och smorde kråset — samvetsgrant, grundligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
