Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander gapade så han nära hade glömt
att täppa munnen igen. Men han gick efter
Amalia, förstås. Han sa inte gärna syster sin
emot.
När han kom hem med henne, var
kaffebordet dukadt i själfva salen, men Theolina
syntes inte till. Och Alexander och Amalia
stodo en stund och sågo smått förlägna på
hvarandra.
Så kom systern in. Högröd var hon om
kinderna och ögonen voro lite gråtvåta, men
mild såg hon ändå ut.
Så gick hon bort till Amalia.
— Kom, så jag får se på dig riktigt en
gång! — sa hon.
Amalias fina kinder fingo färg och det
skämde inte den lilla “bleknosans” utseende.
Hon blef ännu rarare.
— Bevares väl! Du ser ju ändå bättre
ut än jag trodde! Din byting där, gamle
Alexander! Du är inte så dum ändå för att
• vara * uppfostrad af en gammal syster, som har
hufvudet under armen!
— Nå, ser du det själf nu? — mente
Alexander, förnöjd.
— Ser du, Amalia! Jag har inte precis
haft något särskildt emot dig.: att du inte är
född åbotös, kan du ju inte hjälpa. Men ser
du, han och jag ha från början vuxit upp och
varit som ett. Du kan bara tänka själf hur
det skulle kännas om nå’n ville tränga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
