Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Nå, det är just hvad jag väntat på», sade kungen, »kan
inte vi två nu gifta oss med hvarandra ?»>
>JO, låt oss göra det>, svarade hon, och så utsatte hon dagen,
då de skulle fara till kyrkan för att vigas. :
» Vi åka väl i samma vagn till kyrkan?» sade kungen. >»Nej,
det tror jag vi inte gör», svarade hon, »det är bäst att hvardera
åker i sin vagn>.
När de foro till kyrkan, åkte sålunda hvar i sin vagn.
Under färden omtalade hon för drängen, som körde, hvad hon
hade i sinnet och sade: »om min man ännu lefver och en gång
i världen återvänder, så säg honom, att jag har farit till Vattu-
gårdsslottet, men dit kommer inte han utan att mista både armar
och hufvud>.
När de kommo till kyrkbacken, steg kungen ur sin vagn
och hon ur sin. Men hon hade sin gamla korphamn med, och
i samma stund hon steg ur vagnen, kastade hon den öfver sig
och flög bort till Vattugårdsslottet. Och där stod kungen allena.
Under tiden hade torparn, som somnade på vägen, vaknat.
Han steg upp och begynte vandra och kom ändtligen hem. Men
där fans ingen hustru. När drängen berättade, hvart hustrun
tagit vägen, gick mannen ut för att söka henne. Han vandrade
länge och väl, tils han kom till en kyrka. Vid kyrkdörren såg
han två döda slåss om ett par stöflar.
»Hvarför slåss ni om de där gamla stöflarna? Är det inte
sak samma, hvem som har dem eller inte har dem»? sade han.
>Jo, du ska” veta att det är min fars gamla stöflar>, svarade
den ena döda, »och när man har dem på fötterna, kan man ta
hundra mil i hvart steg>.
Då bad torparn att få profva stöflarna, »>»låt mig försöka
dem>, sade han. - Men när han fått stöflarna på, gick han ett par
steg och kom så långt bort att han icke mera såg till de döda.
Och så fingo de ro i grafven och han hade ett par goda stöflar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
