Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS
>Nå ja», svarade hon, »men bit mig först lite” i örat, så få
grisarna dansa.»
»Må gå», svarade Mickel. Men suggan började grymta och
skrika, när han bet henne i örat; det blef ett fasligt skrål och
oljud, alla grisarna sprungo på: honom och refvo och drogo
och knepo i öronen och svansen och nosen, så Mickel bara kom
undan med halfva lifvet.
Nu gick Mickel till stoet, som stod i solen framför laddörren
med ett vackert föl bredvid sig. Fölet var så fett att det rik-
tigt sken. Och det kan man väl begripa, att Mickel blef mör
i munnen. S
»Nu får jag äta upp fölungen din», sade Mickel.
»Nå ja», svarade stoet, »men du har så smutsiga tänder,
att det är både synd och skam. Kan du inte gnida dem mot
min svans, så bli de rena.»
Mickel gjorde som stoet bad. Men hon var icke sen att
rycka på svansen, så att Mickel fastnade med tänderna däri;
och så for stoet i väg öfver stockar och stenar.
Efter en stund gjorde hon åter en knyck, så att Mickel
kom lös, men då blef han liggande halfdöd under ett träd. Där
uppe satt en pojke och kvistade med sin yxa. - När han nu
hörde, huru Mickel jämrade sig, blef han så skrämd, att han
tappade yxan. Olyckan ville, att den föll med bettet rakt öfver
Mickels svans. Och Mickel for upp och i väg utan svansen.
När han nu kom hem, och de andra räfvarna fingo se ho-
nom svanslös, började de drifva gäck med honom. Men Mickel
lyfte stumpen i vädret, skakade på den och sade: »det är på
nyaste modet, det är på nyaste modet!»
FÄRD
EF
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
