Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R00-
Hur bämbölingarna sådde salt.
Det var en gång bämbölingarna, som sådde sin åker med salt,
därför att de räknade på en god skörd. När de sått, harfvade
de ned saltet med harfven och begynte från kanterna. Då de
kommit midt på fältet, ville de icke att hästen skulle trampa ned
sådden, om de ledde bort honom efter slutad harfning. Därför
gjorde de en bår, och åtta man buro bort hästen. På hösten
var åkern full med gula blommor. Bämbölingarna gingo dit och
smakade och sade: »när blommorna ha smak, då är skörden
snart mogen.»
Bämbölingarnas gräsmask.
Det var en bonde, som reste till staden. Om natten gick
han och skar gräs åt hästen men glömde skäran efter sig på
åkern, eller kanske ville han lämna den kvar, det vet jag inte.
På morgonen kom en bämböling dit, och när han fick se skäran,
trodde han det var gräsmasken. Han gick till grannarna och
bad dem komma och hjälpa honom att få bort den, »eljes äter
den upp både rågen och allt annat, den har redan ätit så mycket
omkring sig», sade han.
De sökte alla åt sig påkar för att kunna köra bort masken,
men först voro de rädda, och ingen ville riktigt våga sig
på den. Men där fans en dristig ibland dem, han sprang fram
och slog med påken. Då studsade skäran upp och flög en
annan i nacken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
