Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Många, många gånga!
— Jockes, dä måtte ja väll bäst vidda!
— J a ha då minstningjens set di håla te goe duktia
tag, når de ha varred lagade som bränn
e-vi n!
— Djämra Stenkjell te å varra kvickjer!
— Jockes, nu tytte han han va en kaxe!
— Skål, Ola! Ha ha ha! Nu drickja vi ud vår
toddi: sien ska vi ha voss lid kvällesmad, sa Stenkjell.
Nu klingja vi al 1 i ho p-s a n-s a!
— Hör du, Ola! sa Mårten Snuda, fiskjarna tro
visst faselia mied på allt slaus spögjanne å viskepelse?
Ja ha hört de ha allti så djämrannes många tillia
pa-schaschor de komma mä, når dä ä nå’d! sa han.
— Ah — de som andra; inte ett dugg mer!
— Inte dä?
— De kunna väll inte anned tala än de tro, å inte
anned tro än de se! sa Ola.
— Se! ! Ingjbilla si, menar du väll!
— Jasåå? Horr många gånga tror du inte ja ha
sett »döingja»1, som ha gåd på haved om nötten? Å
hårenda gång som där vyste opp en horrelvingj2,
så kunne en se tröllkäringjorna flya över böljorna: en
gång ja lå nere imod Borneholm te, så ja Slamsan.
— Slams, ja! sa Eskjell.
— Humm hadde ett stort, vitt lagen 3 om si: ja så
så grant, når humm stråg4 förbi båden, så. Å julattan
ingjan som far byckj borte på sjön, så moer ett vitt
får i fosten5, så vi visste på ögonblicked hadd
dä va! Jockes, moer börja ginnast å greda, sa Ola
Baske.
’Vålnader; 2 virvelvind; 3 lakan; 4 strök; 5 förstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
