Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1850 beboddes detta ruckle av
»Kullarpe-gumma».
I sin ungdom hade »Kullarpe-gumma» varit vida
bekant: icke blott som en ovanligt skicklig
barnmorska, utan ock på grund av sin ovanliga skönhet. Hon
hade till och med en gång i världen haft friareanbud
av en pastor i Silvarp, men svarade nej. Detta väckte
stor förvåning hos alla hennes bekanta, som ej kunde
förstå, huru en, som ej var mamsell, kunde säga nej
till en präst. Också spådde de samt och synnerligen,
att det aldrig skulle gå henne väl efter den betan.
Det såg också ut som om dessa spådomar skulle
besannas. Hon tog till make en barndomsvän, Josef
Hansson, med vilken hon länge i hemlighet varit
tro-lovad. Men efter blott ett par års äktenskap föll
mannen, som var taktäckare, ned från en stege och avbröt
ena benet. Under den långa sjukdom, som blev en
följd av detta fall, lämnade »Kullarpegumma» aldrig
sin mans sjukbädd, utom då plikten kallade henne
till andras. Men välståndet började så småningom
avtaga i deras hem. Måhända hade mannens kärlek ej
varit av rätta slaget — visst är, att han började
bliva svår till lynnet och ovänlig mot sin hustru, i
trots av allt vad hon gjorde för att bereda honom
varjehanda bekvämligheter. Detta förbittrade hennes
liv vida mera än penningbekymren, och snart hörde
häftiga ordväxlingar till ordningen för dagen. Kort
efter ett dylikt uppträde gick Josef oförmodat hädan
från sin hustru och en späd dotter.
Änkan saknade visst icke giftermålsanbud: hon hade
eget hus, fast det var skralt; hon hade fast lön, fast
den var liten, och fick både pengar och matvaror, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
