Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
En dag fick Elna äktenskapsanbud. Han hette Anders
Jönsson och var en rik åboson, hos vars föräldrar
Elna hade tjänat. Han var en ovanligt redbar, omtyckt
och aktad yngling bortåt trettiotalet, men något
uppsluppen och yr, då han kom i glada sällskap, helst om
han, vilket ibland inträffade, fick en tår för mycket.
Även kunde han någon gång dra till med en ed, om
han blev mycket ond. För övrigt var han en duglig
lantbrukare, som skötte jorden lika väl och enligt
lika förnuftiga grundsatser som någon herrgårdspatron;
han var alltid mycket vänlig både mot tjänarna och
arbetsfolket, av vilka han följaktligen var mycket
uppburen. Ingen hade i höstens hårda tid så lätt att
få folk som han, helst hans mor, för vars räkning
han skötte hemmanet, var känd för att hålla den
yppersta kost, då där var främmande arbetsfolk, så väl
som i vardagslag.
Anders var särdeles enträgen, att Elna skulle bli
hans hustru. Dels hade han i sitt föräldrahem haft
tillfälle att se huru stilla, fast, duglig och plikttrogen
hon var i allt sitt görande och låtande samt huru
hon skötte husbondefolkets tillhörigheter med samma
omsorg som sina egna. Dels var han uppriktigt
intagen i den fagra flickan, vars friska hy, blå ögon,
yppiga hår och smärta växt kom alla unga män att
vända sig om efter henne, då hon gick framåt
gången i kyrkan — det enda ställe, där hon uppträdde
i högtidsdräkt, då hon ej var med på större gillen
och aldrig besökte marknader eller danstillställningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
