Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem tillsammans, och Holger nästan ansågs
somkvinno-skygg. Också var det mer än en av församlingens
»flotta» ungkarlar, som avundsamt uttryckte sin undran,
att den där »rynkepannade stören» hade kunnat
knipa den grannaste tösen i socknen. Många gissningar
framkastades — som vanligt, en del ej särdeles
hedrande, isynnerhet för uppfinnarna och utspridarna.
Hur hade då saken gått till?
Ganska enkelt, som vi strax skola få se.
VI.
Samma lördagskväll, då Anders kort förut med harm
och sorg i själen hade lämnat Elna i följd av Sissas
godtroget framburna, ödesdigra osanning, kom Holger
in till Elna, som just i sin förtvivlan sökte sin tröst,
där hon alltid i smärtans stund brukade finna den,
nämligen uti nya testamentet.
Elna blev nästan något förvånad över besöket, ty
med undantag av de få gånger, då han under moderns
livstid varit hos dem och sytt, hade han aldrig gjort
något besök där. Men väl hade hon och Holger haft
sällskap hem en och annan gång, då de varit för att
höra Ternström i Onslunda eller på senaste tiden
Berggren i Wanstad. De hade då på hemvägen ofta
samtalat såväl om andeliga ting i allmänhet som om den
predikan, de senast hört, och som Holger vanligen
kunde till största delen upprepa. Härigenom hade Elna
fått djup aktning för honom.
— God kväll! sade Holger vid sitt inträde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
