Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då hon ej längre själv vore i stånd därtill! Då vore
fattighuset hennes enda utväg — och huru mycket
hade hon ej hört talas om fattighjonens lott, hur
ovänligt de behandlades, huru tarvligt de hade det på
allt sätt, huru de voro nära att förgås i smuts och
ohyra! Och den gamla, nästan fallfärdiga huskulan
behövde beständigt reparationer! Det var dessutom
hemskt nog att sitta ensam i ett hus, som till på
köpet låg ett gott stycke från vägen: hon var ofta så
rädd nattetid. Inte fanns det någonting att stjäla hos
henne, men där kunde kanske ändå någon en natt
bryta sig in hos henne. Man hade ju hört, hurusom
stygga människor brutit sig in hos ensamma
fruntimmer och svårt misshandlat dem. En hustru hade
däremot alltid skydd uti sin man. Som gift kunde
hon också slippa att oupphörligen gå på dagsverke:
hon hade alltid hyst en viss obenägenhet för detta sätt
att förtjäna sitt bröd. Dels visste hon, att
dagsverkaren förr blir utsliten än hantverkaren, dels var hon
nödsakad att höra på så mycket rått och tvetydigt tal
och skämt, som kristnom icke höves, dels kunde hon
vid det stilla arbetet i hemmet då och då taga sin
bok och vederkvicka själen. Hon var ju skicklig både
i sömnad och spånad och kunde till och med binda
»klutar».
Dessutom fruktade hon alltmer att till slut bli
besegrad i striden mot sitt eget hjärta, som, trots allt,
talade så varmt för Anders. Men detta nederlag skulle
kanske vålla hennes eviga fördärv.
Om Holger visste hon intet annat än gott. Men
hon kände honom dock så föga, och hans ord hade
synts henne så hårda, så obevekliga som Sinai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
