Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ah, de sågo inte så k e 1 n a ut någon av dem just,
fastän de alltid säga på rim: Elna, den kelna!
— För övrigt behövde det ju inte vara meningen
precis att han ville köra av er: han bjöd ju på vad han
hade och sade ärligt ifrån, vad ni kunde vänta er —
så slapp ni att bli lurade! Det var ju alldeles rätt!
— Ah, jag förstod nog meningen! Jag känner till
de där hällörade: de äro inte bättre de än andra;
de göra sig till lite mera — det är alltsammans! Ja,
ja, det var roligt det lilla, det varade, sa
ringaren, när han trillade ner ifrån
kyrktornet. Men nog kan man ha råd till att bjuda sina
vänner på en bit kvällsmat också — riktig kvällsmat,
menar jag, förstås — när man håller bröllop — om inte
man är lite närig.
— Man får inte döma sin nästa för hårt; du kan
också ta fel, Sanna!
— Hmmm! Jag brukar ha både ögon och öron med
mig och förståndet också. Men farväl med dig nu! Tack
för kaffet! Se sådant ska kaffe vara, och så skall
grädde smaka! Farväl! Jag skall gå ner till’
nämndemannens ett slag: nämndemanskan tycker alltid det är
så roligt att höra litet nytt. Jag kan bara inte låta bli
att förarga mig över, att jag lät munnen ränna av med
mig i går om den där risgröten! Men när jag en
annan gång ska prata i vädret utan att veta, hur jag
är vänd, så ska väl — — —
— Vad jag tycker var mest skada, var att de hade
fått så dålig grädde, vet du, Sanna!
— Ja, det var ett redigt elände: du kan bara inte
föreställa dig det! Hade jag varit som Elna, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
