Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elna, men vänskapen hade kallnat, sedan Gertrud åter
börjat få smak för världens flärd och nöjen och ej som
förut höll sig till Herren av allt hjärta. Elna
till och med undvek henne med all flit, då Gertrud i
hennes ögon begått det svåraste av alla brott på jorden
— nämligen synd mot den Helige Ande, ett
uttryck som för Elna var tämligen oklart, men som dock
ingav henne den största fasa, då det ju om denna synd
heter, att den ej varder förlåten varken i
denna världen eller den tillkommande.
XIII.
En dag klädde sig Holger utan att säga, varthän
han ämnade sig. Han brukade för övrigt sällan eller
aldrig tala om vad han hade i sinnet att företaga sig
— något, som vållade Elna både sorg och harm. Hon
satt en stund och väntade, att han skulle säga något,
men då han teg och fortsatte sitt bestyr, sporde hon
slutligen:
— Vart skall du gå i dag?
— Bort! svarte han helt kort.
— Det kan ett fä förstå! Varför kan du aldrig*
tala om någonting för mig? Vart ämnar du dig hän?
— Till marknads!
— Vi behöva ju inga marknadsvaror nu — och på
marknader slänger man alltid ut penningar onödigtvis.
Det vore mycket bättre, om vi samlade ihop litet, så
att vi kunde få stugan lite grand i ordning en gång!
— Så att du kunde få sitta i glasskåp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
