Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att vi en gång kunde få ett mänskligt golv — vi
som andra. Vem har du fått låna fyra hundra daler
utav?
— Jaså, Kitta Springfält har varit här? Jag
kunde just tro det!
— Ah, låt du bli att kalla Guds barn med
vedernamn, du! Hade jag fått råda eller vara med, skulle
kokräket aldrig kommit hit, och det är lika så gott att
du leder av med henne igen! Vad skall du ge henne
att äta? Hon blir naturligtvis stående »sän» halva
året, och så kan hon bli sjuk och så dör hon, och så
äro vi av med pengarna. Och sicket ett eländigt, uselt
djur! Hon kan ju med nöd och näppe stå för sig
själv. Nu ska folk väl ha det också att grina åt oss
för! Jag tycker det är nog att du ska gå som ett
apespel var söndag med de där byxorna — här finns
ingen annan människa i hela församlingen, som går
till Guds hus i skättefallsbyxor.
— Byxorna äro bra, mor! och så länge jag inte skäms
att ha dem på, behöva kyrkogårdshängarna inte
skämmas för att se på dem. Är det någon, som tycker
de äro för simpla till mig, så kan han ge mig ett par
finare. Men jag trodde en ko skulle vara välkommen:
jag tycker du har ofta nog klagat över att du har
varit tvungen att springa med pengarna i handen och
tigga kvinnorna om en mjölkatår. Jag trodde, att när
barnet fick sin vilje fram, så skulle det
inte gråta. Men det är ett sant ordspråk: »där är
ingen, som är svårare att göra till pass
än den, som inte vet vad han vill».
— Det går an d u vet det, då!
— För resten skall jag säga dig någonting en gång
9. — Wranér, Valda skrifter. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
