Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Elna en söndagseftermiddag till Holger, då de
voro ensamma inne i stugan. Han har ett gott
förstånd, och hans minne är rent förunderligt: han kan
göra reda för en predikan från början till slut. Det har
han efter dig, far! för jag har alltid haft ett hönsaminne,
riktigt. Och en sådan sångröst han har! Han hörs
över både klockare och orgel, när det är en psalm,
som han kan tonen till — och de flesta kan han ju.
Och bara han hör en sång en eller ett par gånger,
så kan han sjunga den genast.
— Ja, men så går han och lär sig och samlar
ihop visebråte om kärlek och allt slags elände. Jag
hittade den här i hans tröja här förleden: jag tog
den genast och gav honom en »torvare», så han
kommer nog ihåg den lite.
Och Holger framtog ett suddigt papper, som
innehöll.
Tre vackra och alldeles
NYA VISOR.
Den första, som bar titeln: Kärleksvis a,
började så:
»Varför låter du den lampan slockna,
som så klar uti lågan brann,
du är så falsker uti ditt hjärta,
för du har tatt en annan i din famn.
— Tralala tralilalila, tralala tralalälä.
Du syns så fager för mina ögon,
som tusen liljor sutto på en kvist,
ack, om jag finge dig till min vän äga,
för dig så skulle jag säga all min brist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
