Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tog hon honom i famn, och så skildes de för
första gången i sitt liv.
— Ja, sade Holger, nu blir här tomt: nu har ett
av våra barn gått ut. Det gäller blott, om vi finna
honom igen där oppe. Nu få vi andra sluta oss närmare
samman: vi ha väl egentligen många gånger varit
mindre ett än tu, du mor! Du skulle nog haft en
mindre sträv man, och jag en mera fast och
självständig hustru. Men när nu Herren har förenat oss, så
kanske vi skulle försöka att mera lämpa oss efter
varandra, du ?
Elna grät häftigt.
— Å ja, jag har nog burit mig oförståndigt åt
ofta, men — — —
— Vi ska inte tala om, vad som har varit, mor.
Det värsta tror jag har varit, att jag aldrig riktigt
kunnat glömma bort, vad du sa en gång om Anders —
— Jag tänker inte på honom nu — —
— Det var kanske dumt, att jag trängde mig
emellan er: kanhända hade det varit bättre för både honom
och dig, om du fått honom. Men jag gjorde det i
välmening, ser du, och inte trodde jag, att han skulle
stå emellan oss så länge. Man känner livet så litet.
Men jag har alltid gjort det som jag ansett vara rätt,
fastän — —
— Nog kunde du varit litet mildare stundom. Men
felet har varit mitt för det mesta. Värst är, om vi
varit orsaken till att barnen tvivlat på gudaktighetens
nytta till allting. Här finnas nog många, som inte
älska Herren, som ändå leva bättre samman än vi
hava levat.
Och hon snyftade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
