Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per som vanligt och ropade »smörmadakista!» så skulle
han få sig en sticksmäll redigt. Far låg i
kakelugnsbänken och hörde på — med slutna ögon. Allt
emellanåt drog han en djup suck, som var förvånande lik
en snarkning, och slog sig själv i ansiktet, så att det
sade »smask!» Det var, när flugorna stucko honom
på de feta kinderna eller den svettiga pannan eller
kittlade hans hårbevuxna näsa.
När mor sagt amen, och hennes enformigt
sjungande, sövande stämma ej längre hördes, gned far
sig i ögonen, reste sig och sade:
— Ja, granna ord är där i den predikoboken, men
så har hon också kostat sju och tjugo daler1 en gång.
Så hade han sagt nästan var söndag i sju och tjugo år.
De små ville rusa på dörren. Men lille Johan fick
återvända på halva vägen, och så fick han en p a n
n-knäpp av mor och en mängd förmaningar att en annan
gång inte sitta och leka, när där lästes i Guds ord.
Först lipade han litet, men så rusade han hastigt ut,
och ett ögonblick senare hördes hans klatschande på
gården och barnens glada stoj:
— Nu ska vi leka! Per och jag ska vara hästar, och
du Ingar, ska vara gris!
— Nähä, jag vill inte vara gris — jag vill också vara
läst.
— Då kan du vara häst, så bli jag och Per grisar.
— Nä, då vill jag vara so! Varför kunna vi inte vara
grisar allihoppsan? Vi ska vara detsamma!
— Se, nu tudar2 den!! Då bli vi hästar, så kunna
vi ha ärtabällar3 till föl!
— Det är inte roligt att leka häst: vi kunna plocka
1 4,6o; 2 tjuter; 8 ärtbaljor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
