Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Far blev röd i synen. s
— Äro de andra för goda att äta flottmat, när det är
gott nog åt mig? sade han.
— Du kan få smörgås, du också, far! sade gumman
milt, men bestämt, jag trodde bara, att du trådde efter
flottmat. Det är söndag i dag, far! Och du känner
mitt ord: »vardagsmat och vardagslid, söndagskost
och söndagsfrid!»
— Mmm! sade Jöns Jönsson, tog flottmaten och
vände sig mot väggen.
Med sin hustru ville han ogärna byta ord: hon var
alltid mild och undfallande, stilla och fördragsam. Men
hon hade ett så besvärligt sätt att med anförande av
Guds ord eller något träffande ordspråk visa honom
vilken världsträl han var. Och då kände han sig så
förlägen, så avslöjad: han tyckte om det jordiska goda
och ville gärna »lirka» sig till så mycket därav som
möjligt, men han höll också mycket på att vara ansedd
som en man, den där tog Herren till råds i allting,
och vågade därför ej motsäga henne.
Men så mycket gott han kunde få, ville han ha, och
därför ville han också gärna, att Ellemina skulle bli
hustru åt deras närmaste granne, Ingvar Mickelsson,
ty denne var så rik. Gumman tyckte ju, att det kunde
passa sig bra nog på ett sätt, ty hon föraktade
ingalunda den jordiska välmågan, helst hon själv vuxit upp
i armod och flera år tjänat som piga. Men hon kunde
dock ej riktigt med Ingvar, dels därför, att han ej
brukade Guds ord, dels var småsnål mot folket och
alltid uppträdde så styvnackat, endast talande om sig
själv och sina rika bekantskaper.
Och vad tyckte Ellemina? Hon tyckte om Janne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
