Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fosingar» i dag — glänser som en silverbägare
julafton! Jo, jo, lycka till!
— Tack! Inte lätt att köra undertecknad i gropen,
va? tänker jag, det.
Janne fick en idé.
— Å, bevares väl! Det är där nog ingen, som
försöker; jag tror inte själva prosten skulle vara så
välkommen hos husbond — inte ens om han låge på
sotsängen. Jag hörde han sa till mor en gång:
»Kommer Ingvar och friar — som han väl gör en dag —
så ska han få’na, om han så begär halva hemmanet och
den inmurade kopparkitteln också». Se, det är den
finaste kittel här finns i tre härad — det är av den
gamla kopparn — de säga där är guld i den, och
må tro, de slita inte för titt på den. Men inte mina
ord igen, för han försöker nog slippa för så gott pris
som möjligt. Se, han är inte mild i synen precis, när
han ska fram med grejorna. — Ingvar har nog hört
talas om att han vänder gärna en tvåstyver två
gånger innan han ger ut den. Men är man bara
bestämd och fast, så ger han alltid med sig till slut —
han sitter gärna och ser lite gudelig ut en stund,
men där är inte stort allvar med det. Ja, hade man
den kopparkitteln! Här ska ha varit en farliga lärder
man från Stockholm en gång i världen, och han ville
köpt den till de kongeliga samlingarna, säga de, så
han är nog värd fläsk, den.
Ingvar log belåtet och trädde in i den sorgfälligt
pyntade stugan, där han blev särdeles väl emottagen
av båda de gamle, och även Ellemina, som gick och
dukade kaffebordet, såg som vanligt blid och vänlig
ut, fast hennes hjärta emellanåt bultade, så att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
