Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det jag kunde luta mitt huvud till, och ett hem har
hon, om det skall bli hennes lott att vara ogift.
— Det är en duktig kvinna, mor din, du! sade Janne
till Ellemina bakom dörren. Men också har hon en
bra dotter att brås på. Vore hon här ute, så skulle jag
ta henne om halsen och ge henne en kyss — men
eftersom hon inte är här, så tror jag att jag kysser dig i
stället, lilla vän! sa han.
Och det gjorde han.
Ellemina skulle se sträng ut, men det misslyckades,
hon måste le. Så lade hon handen runt kring hans
hals och på hans mun, för att han skulle vara tyst och
stå stilla — och det gjorde han.
— Jag tycker om Ellemina emellertid, sade Ingvar
tämligen stukad, och ska gärna vara nöjd med tretti
tusen.
— Nå, se det var då resonligt! sa Jöns Jönsson och
reste sig opp med framsträckt hand.
— Nehej!! sa gumman med ett djupt allvar i
stämman. Nej!! Inte om Ingvar toge henne blott och bar
utan en skilling, nej, inte om han så betalte till aldrig
så mycket — för det skulle inte bli ett Herranom
behagligt förbund, och inte skulle det bli henne
lyckosamt heller.
— Du är rent tornyrd1! De höra det! Janne då!
viskade Ellemina därute i sterset till Janne, som
började hoppa opp och ner på stersgolvet och emellanåt
kysste henne tämligen högljutt. Gack nu ut, sa hon,
och kom in i stugan den andra vägen.
Näppeligen hade han försvunnit, förrän gumman
därinne fortsatte:
Vild, vanvettig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
