Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så gingo de nyvigda hem, och där fanns ingen,
som talte dem till.
Men på eftermiddagen gingo riksdagsmannen och
länsmannen ner där. Och Slubberten sade helt
rätt fram och uppriktigt, att hans fästmö flera gånger
hade varit åt honom, att han skulle gå åstad och
»skaffa» en bröllopsdräkt åt henne någonstädes. Nu,
när världen ändå skulle förgås i detsamma, så behövde
ingen ha en massa kläder liggande på kistebottnen,
tyckte hon, och då riksdagsmannens hade bäst om
det, hade han gått dit, det erkände han. Och så
sa han, att hans fästmö hade kallat honom för en riktig
drahas1, som inte kunde skaffa kläder, och skulle
hon vara gift här i världen, så kunde det inte kortare
tid vara än fjorton dagar — längre var det inte till
Michaeli nu, så där var ingen tid att förlora.
Så fick hon ju först och främst taga av sig alla de
fina, främmande kläderna, och Slubberten fick ju
lägga dem ihop och lova att bära dem hem igen till
riksdagsmannens.
— Och så är det nog allrabäst, att du följer med
mig till tjuvahålet genast! sa länsmannen.
Men då började bruden gråta och jämra sig, så att
de trodde hon skulle gå från vettet, och Slubberten
bad ju för sig så gott han kunde, han också.
— Förgås världen om fjorton dar, sa länsmannen,
så slipper du ju att sitta inne så länge.
– Jag kunde då få uppskov till dagen efter det är
slut, åtminstone! tyckte Slubberten.
— Tala inte på det sättet, Nils, sa bruden, för då
skall du se där blir inte dugg av alltihop!
1 En som drager hasorna efter sig = sölkorv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
