- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
208

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt och högtidligt, det hade ingen varit med om förr —
så att de fiesta hade skaffat sig kaffe och kakor också.

Till och med hemma hos mina föräldrar var det litet
ovanligt. Mor var kanske inte riktigt lugn ändå, så
att hon hade lagat kaffe, hon också; och tjänarna gingo
fram och tillbaka, sågo bleka och tysta ut och tittade
allt emellanåt på himmelen. Ska jag ut med sanningen,
så var jag ute i sommarstugan och föll på knä vid en
av kistorna, och ja men, kommo icke tårarna och det
så det förslog. Och samvetet hade lite varjehanda att
slå en i synen med, för när man riktigt tycker man är
i nöd, så har man ingen annan att gå till än Herren.
Det hjälper inte alltid att slå bort de där tankarna
med den trösten, att det reder sig nog: där
kommer alltid ett besvärligt o m med. Se på en, som
ligger sjuk och börjar tro, att han inte ska komma opp
mer: jo men, ser han så gärna, att där är någon, som
läser lite för honom. Men då — skall jag säga —
är det allra värst, om fienden talar för en, att det är
för sent! Tro den, som har försökt det!

Det kunde man se i de där dagarna hemma.

Där var en gubbe, som gick hemma och passade
kreaturen: Sillanacken kallades han vanligen,
därför att han alltid kastade bort nackabiten, när han åt
spickesill. Far slog i en sup åt honom, när vi drucko
kaffe om morgonen. Men Sillanacken ville inte
ta den.

— Det är nog inte värt att smaka något starkt i dag!
sa han, fast han sneglade så kärvänligt på den.

— Det är så kallt i dag, så det kan nog behövas,
men gör som du vill — jag ska inte tubba dig! mente
far och tog sig en duktig dram själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free