- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
220

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket bättre, när man är lite svång1, än när man
är proppad opp i halsen.» Också har han den åsikten,
att sistmässa aldrig borde finnas till: man skulle
aldrig ha mer än en kyrka, och härutinnan äro
kyrkoherden och han av samma åsikt, vilket annars sällan
inträffar.

Prästen steg in. Efter honom framskred klockaren,
som, inkommen i salen, skyndade förbi sin förman upp
till katedern för att damma av stol och pulpet. En
mängd folk strömmade in, och de innevarande reste
sig: både män och kvinnor nego och bugade
sig samtidigt, och de, som stodo närmast gången,
skyndade att kyssa kyrkoherdens hand. Luften var
osund och fuktig av den imma, som uppsteg från den
myckna smälta snön, som bildade rännilar på det
sandade, med enris och körvelblad beströdda golvet,
och väggarna började drypa. Kring den glödheta
järnkakelugnen med Adam, Eva och ormen på
framsidan samt den samaritiska kvinnan vid
brunnen på båda sidostyckena hade en del skröpliga
gummor slagit sig ned. Det var kanske första gången
under vintern som de riktigt fått gassa sig: svetten
rann nedåt deras skrynkliga anleten, och de gråa
hårhårtestarna blevo svarta och klibbade vid pannan.
Men lika förnöjda sågo de ut, stackars skrällen! En och
annan tog träskorna av och höll de våta strumporna på
eller nära intill kakelugnen, och strax utbredde sig ett
nästan kvävande os. Nere vid dörren, vilken av några
drängar hölls på glänt, på det de skulle kunna smyga
sig ut då och då, var allt emellanåt ett förskräckligt
fnittrande, tisslande och tasslande, vilket huvudsakligen

1 Hungrig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free