Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i mildare ton, ty han rördes av hennes tårar, och1 hon
hade varit ett av hans bästa nattvardsbarn.
Så småningom lockade han fram svaret. Hon hade
icke vetat av någonting, förrän hon med ens hade
känt något kallt och vått, som lade sig på hennes hals,
och dä hade hon blivit så förfärligt rädd, att hon hade
måst skrika till: hon kunde inte hjälpa det, om det så
hade gällt livet.
— Det var — det var — en––––-sillamjölke!
Allmänt fnittrande. Jubel bland pojkarna.
— Nå, vem hade lagt den där?
Ja, det visste hon inte, men ett par, tre stycken
av pojkarna hade suttit och väsnats hela tiden på
bänken bakom henne, och de hade talat otidigt och
gjort narr av Guds ord också. Och så bad hon om
förlåtelse, men hon hade inte kunnat hjälpa det.
Prästen reste sig opp.
Nu blevo pojkarna minsann heta om öronen och
önskade ett ögonblick, att de många små råtthålen i
golvet varit mångdubbelt större. Snart reste sig alla de
innevarande för att se vem den fräcke brottslingen
kunde vara. Detta var riktigt en liten fristund, ett
kär-kommet avbrott i den enformiga pinan. En piga, som
stod närmast väggen framme vid katedern, läste
över på de många bibelspråken efter stycket: »Huru
bedrives t juveri?»
Nu var saken den, att Jöns Jöns Carl hade haft
silla-mjölken med sig och Per Broddas Per hade bytt sig
till den mot en solring för att hitta på skoj med töserna.
När nu stormen bröt lös, och prästen slog i katedern,
så att det gamla, spräckta bläckhornet hoppade i
golvet, upplyste Carl, för att rädda sitt eget skinn, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
