Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR »SLADDAN» KOM.
Ett julminne från skånska slättbygden.
Det var en julafton i skymningen. I Per Pers stora
stuga brunno redan två tjocka talgljus på bordet, och
ett stod och svettades på den heta järnkakelugnen. Per
Persson själv låg i kakelugnsbänken och pustade: han
hade redan ätit fyra gånger i dag och ändå återstod
själva högtiden: lutfisken och gröten. Mor Anna
»sprang ut och in som ett torrt skinn»; drängen och
»ögjapågen» sutto vid bordet och knäckte nötter —
drängen på det sätt, att han med vänstra handens
tumme höll nöten tryckt mot pannan och med högra
knytnäven slog på tummen. Pojken åter hade försökt
hålla nöten mellan vänstra tummen och bordet och
slå med »högran», men det hade gjort ont och ej
lyckats, och nu använde han tänderna. De små åto stora
smörgåsar på »kakebröd» eller knaprade på
»prinsa-skorpor», och äldsta dottern, Stina, trind och
giftas-vuxen sedan ett par år tillbaka, satt och grät. Icke
därför, att hon samma dag fått brev från sin fästman,
sergeant Pettersson, ehuru det mest handlat om
dottern på det ställe, där han var kontrollör; ej heller
därför att hon på förmiddagen sönderslagit den tjugo år
gamla porslinskannan och tappat ett svinhuvud —
halvt förstås — rakt i sandbunken ute i »sterset» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
