- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
235

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Sladdan» gå till Strid, tala så grant hon kunde om
Agda och »hälla på» »Tocka-Sissan» så mycket som
sanningen kunde tillåta, och till den ändan hade hon
snappat upp och trattat i »Sladdan» en hel del
historier om Sissa och hennes forna liv både före och efter
hennes giftermål. I kväll väntade Agda »Sladdan» för
att få höra vad han sagt, och »Sladdan» hade fått löfte
om två riksdaler och en nästan alldeles ny
vadmalströja, om hon medförde brev från Strid. Se, hon trodde
inte sitt skickebud mer än jämnt, så att hon litade inte
på hennes ord precis. Och därför lyddes Agda
alltjämt, om inte »V e t-h u t» skulle börja skälla.

»SI a dd an»? Vem var det? Jo, det var
församlingens kvinnors allt i allom. När en hustru
undansnillade smör, ägg, lärft, ull och annat dylikt i huset
utan mannens vetskap, så var det »Sladdan», som gick
till staden och sålde det; när Ola Matts Per började
fundera på, hur mycket Jeppa Jeps Elna kunde få en
gång, så gjorde »Sladdan» sig ärende dit för att »känna
sig för»; när en liten glött hade fått skäver1, så var
det hon, som »målde» honom. Hon kunde spå i kaffe
och lägga kort; hon kände hela byns släktregister och
visste, i vad ordning kvinnorna skulle sitta vid
begravningarna, och hon var med på alla gillen — dagen
innan och dagen efter. För allt detta fick hon både vått
och torrt, både pengar och kläder, och därför stod sig
den gamla »pigan» mycket bra, fast hon som liljorna
på marken varken spann eller uträttade något annat
arbete, utan blott sprang och åt gotter.

Jo, äntligen fick »V e t-h u t» mål i mun — och
»Sladdan» var det.

1 Engelska sjukan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free