- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
241

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enda ofantligt snöfält, betäckt med en skare, på vilken
jag kunde slå kana utan att sjunka igenom. Snön
stod jämnhög med fönsterkarmen och gick far upp
till midjan, då han var ute och skottade en gångstig
upp till vägen. Trakten såg så underlig ut, och himlen
var så blå, så blå, att jag aldrig sett den så blå.

Bortåt middag samlades alla byamännen: där blåstes
i det stora byahornet, som jag aldrig förr hört eller
sett men så ofta hört omtalas. Därpå drucko de
brännvin och började sjunga visor, och då begynte
naturligtvis min mor gråta, såsom hon alltid gjorde,
när hon hörde något ogudaktigt. Jag fick inte stå
vid fönstret och se på utan måste opp i kakelugnsbänken,
ta ner postillan och läsa högt, så att jag ej
skulle kunna höra på deras oväsen. Postillan fick
jag ner, men om jag ville påstå, att mina tankar voro
i predikan, skulle jag narras — jag läste hela sidor
utan att veta ett ord av vad där stod. Men det ligger
väl i människonaturen — det är troligen en släng
av Evas gamla äppelsjuka, kan jag tro.

»Lilla julafton» blev det ett förskräckligt yrväder,
och när vi vaknade julaftons morgon, kunde vi ej
se ett dugg. När far hade hunnit ut, kunde han ej få
opp en dörr, utan vi voro helt enkelt insnöade. Snön
låg nämligen, efter vad vi kunde märka, över takåsen,
ja, över skorstenspipan: vi kunde verkligen ej tända
eld i spisen, ty röken slog ner, och snön drösade i
massor ned på mor, när hon skulle elda i kakelugnen.
Far lät sig emellertid ej förbluffa: han band först
samman några läktestumpar och förde dessa opp
genom skorstenspipan, så att en liten bit av den grå,
myllrande himlen blev synlig. Sedan gick han ut till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free