Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När så frukosten var expedierad och allting diskat,
försvann flickan på en stund. När hon återkom, var hon
i söndagsdräkt, och tårarna kvällde fram ur ögonvrårna.
Hon gick bort till mor Toa och sade med nedslagna
ögon:
— Ja, då är det väl så gott iag tänker på att ge
mig av!
Inte var där mycket mod i tonen just.
Då snöt sig mor Toa i förklädet, tog flickan i armen,
fick henne ned på stolen vid norra fönstret, såg henne
i ögat och så sa hon:
— Inga krumbukter nu längre! Utan nu skall du
säga mig vad det är.
— Ja, där blir väl ingen annan råd, sa Gunborg,
för någon gång skall det fram ändå.
— Nåå?
Gunborg började gråta.
— Nej, gråt inte! Det är som där ginge en kniv
genom hjärtat på mig; nu har du varit här se’n du
var liten, och jag kan då på domsens dag säga, att
jag har varit som en mor för dig. Och’ hade du blivit
hos mig och lagt mina ögon samman, när Herren kallar
mig, så skulle du aldrig behövt sörja för ålderns dag
— det har jag lagt Anders på hjärtat. Och honom
kan man lita på: han är oskrymtad som guld, det kan
du tro.
— Det är för — för — justament för hansas skull.
Och den stackars tösen började snyfta och skälva.
— För hans skull?! Det — det är omöjligt. Snackar
du i yrsla? Skulle han ha varit hård eller stygg* emot
dig? Det är honom då rent inte likt. Du har fått
det galet för dig — något som han sagt på skämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
