Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda unga stodo stumma, och deras blickar
hängde girigt vid gummans läppar. Mekaniskt tog
Anders Gunborgs hand.
— Men ett halvt år ska ni vänta; ingenting ska
kunna sägas om er och ert förbund. Och på det halva
året får du, Anders, aldrig besöka henne i hennes hem
— men var söndag följer hon med mig hem ifrån
kyrkan. Och i morgon resa vi till Lund till
Hasselgren — om söndag skall ni ringförlovas.
Därmed klappade hon Gunborg på kinden och
kysste henne hjärtligt. Ingen av de unga förmådde
att med ett ord ge uttryck åt sin glädje och sin
lycka.
Gumman strök sig förnöjd om mun och haka med
förklädet, och hennes anlete upplystes av ett fagert
leende.
— Du skulle kanske kunna vänta en dag till, tös!
innan du går ur tjänsten, va? Om du inte trår för
mycket hem? Nå, här har du varit så länge, så du
kan vara trött på att gå här och träla. Men blir du
här — för min skull, inte för hans, inte — så kan du
gärna behålla söndagskläderna på — jag får själv laga
middag i dag, liksom på de stora högtidsdagarna. Det
är det ju också i dag! Och inte har jag någon piga
längre! Nå, se så! För många skurar ä’ inte bra
ens för så blåa ögon som dina. Nå, jag vet, det finnsi
glädjetårar också — jag har också gråtit sådana! Jag
har aldrig gråtit andra för dig, min son. Seså, tös!
Gå nu bort till honom och ta honom i famn! Nu är
det du, som skall gå vid hans sida och dela allt med
honom. Nu har gamla mor uttjänt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
