Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så slet sig pojken gemenligen lös, räckte lång näsa
åt Per och skrek: »tarmafilare, horsahårsgnidare!» eller
något annat liknande okvädinsord, varefter Per fick
luckan låst, gick fram och tillbaka pa golvet och
försäkrade, att han, djäkeren i hans fattiga skinntröja,
inte skulle sitta där som ett spektakel för all världens
pojkvargar, fast han råkade bo nere vid korsvägen.
Men så var där ju andra stunder, som Per tyckte
voro roliga nog och som försonade honom med
tillvaron. Och sådana hade han många, i synnerhet när
byns drängar eller pigor skulle avsända brev till sina
käraste. Då kunde samtalet gestalta sig så här:
— Nää, se Eskil! Jaså, du har skrivit till fästepigan?
— Nähä! Dä ä dä visst inte!
— Ånej, för resten! Det mente jag inte: du kan
naturligtvis ingen fästepiga få, en sådan en liten knuta
som du ä!
— I fån inte se på utanskriften!
— Nej bevars, kan väl aldrig komma i fråga, hahaha!
— För det kan vara onödigt att någon får nosdrag
om det så länge.
— Ja visst, hihihi!
— Vad kostar det?
— Det är det gamla priset och så ska du själv få
slicka frimärket för samma betalning — det är skönt
när läpparna hänga samman — det är som en kyss
eller som konfekt, rent, hahaha! Tjugu styver — silver
ä lika bra som löspengar!
— Å, det brevet är så litet, så det kan nog få
gå för sexton styver — där äi inte skrivet på mer än
de två sidorna.
— Nej, så min liv och fattiga skinntröja, det kan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
