Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men beslutsamt reste han sig, hög och stolt.
— Nej, så min liv och fattiga skinntröja jag ska ha
det att gå och’ ångra på — inte kunna se folk i synen
mer! Fy för hundingen! Nej, redlig tills sista strängen
springer! Det var otäckt att jag bara kunde betänka
mig — fy tusan!
Han såg Bengta skarpt, nästan förebrående in i
ögonen.
— Var det ditt allvar? sporde han.
— Ingen krönes utan han redeligen kämpar! Du
är en redlig stridsman: inte engång fadershjärtat kunde
bedra dig!
— Så, du ville pröva mig? Du tvivlade på gamle
Per?
— Inte alla hjärtevänner ä desamma efter några
och tjugu år! Och bliv nu stolt, om du vill — men en
karlakarl är du, Per!
Per hade troligtvis inte varit rödare första gången
hon kysste honom än han blev nu — inte stummare
heller, kanske.
— Och nu, sa Bengta och reste sig opp, nu ska
vi gå in och tala med Ebba och Nils — är han henne
värd, så ska han bestå provet. Sviker han, så kan hon
få en bättre. Vi ska se — jag ska pröva honom: du vet
jag kan, när jag vill, sade hon och smålog så fagert.
— Vad kan inte du — när du vill!
Där låg sagan om tjuguårig saknad i hans tonfall.
Hon förstod honom och den tysta förebråelsen i
slutorden.
— Inte kan jag försvara att jag svek, men jag skall
gottgöra vad jag bröt mot dig engång. Du ska få se!
Och därmed gick hon in i stugan, där Ebba med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
