Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var så syndigt och förhärdat och att hon inte tålte
sig själv, långt mindre andra.
Så kröp det fram vad det brutna brevet handlat
om. Hennes son Per, som var på artilleriet, hade
hållit väl med Valdemar Jepps Ingeborg, men nu ville
fadern ha henne att ta en annan, och därför hade
gumman skrivit, att Per skulle genast komma hem och
öppet anmäla sig som friare. »Han måtte vara så god
som en maläten änkeman, pågen, som var ung och
kronans karl och hade konglig karaktör», tyckte
Berg-vallskan. Allt detta hade nu gått om styr — nu komme
Per för sent och finge äta där grötafatet hade stått!
Och det var skräddarebykets skull.
Nu reste Åke på sig. Hans vida mun log ett brett
grin.
— Där är ingen, som ska kunna stiga opp på Åke
Postmans döda ben engång och säga, att han gick
och slamsade om vad han hörde varken i gårdar eller
hus. Men här tror jag, att jag kan göra ett gott verk
med att säga vad jag vet. Fadern vill hon ska ta
Esbjörn Kristoffersson — du hör att jag har reda på
det, min kära Karna Bergvall — men Esbjörn och
Valdemar blevo osams i går om en kviga, så där är
ingen fara på färde. Esbjörn svor på, att Valdemar
kunde ha sin tös, tills där växte mossa på hakan på
henne, om han inte ville ge henne den brokiga kvigan
med som hemgift utom allt annat soml de voro
överens om, och Valdemar sa, att hans dotter kunde nog få
en man, som hon inte behövde sitta och tugga till.
— Ja, det är en sabla stickvespa, den Valdemar! sa
Bergvallskan och gapgrinade.
— Du ser där är ingen ko på isen — inte en kviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
