Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va? Å, visst gör du det! Seså — solsken i
syna-mentet!
— Hm! Det är förstås synd om skråt i alla fall, fast
det är en markatta.
Mor smög sig ut, kom igen och om en stund stod
Hanna i dörren. Ögonen voro röda, kinderna grimmiga
och fulla av tårar — se, den käringen kunde gråta när
hon ville — hon måtte haft rödlök i lommorna.
— Se, där är Karna! skrek hon. Snälla, välsignade
Karna! Qör oss inte olyckliga: lacket blev söndersmulat
med oförakt och jag har inte sett en enda prick i det.
Sven kom hem och var på en liten hurr och han såg
i det, sen det hade gått opp — jag erkänner det. Han
är en fattig, syndig människa, när han har fått en tår.
Men dan efter kom han inte engång ihåg, att han hade
läst det: här är ingen, som känner en rad om det.
Jag ska be dig om förlåtelse på mina bara knän
och det skall han också, nötet, stackaren! Ack, jag
går i ån, jag går i »svängehölen», om Sven kommer
till tings. Kära, välsignade Karna!
Mor och Åke hjälpte till att mäkla försoning.
Käringen bevektes alltmer.
— Kommer du ihåg, att jag varnade dig, när du
skulle gifta dig med den där byxesnörparen? Jag sa
dig, att han skulle göra dig olycklig — jag sa dig,
att där var inte? besked med den karlen för två styver.
Jag känner honom, jag: första tröjan han sydde till
mig, lupo sömmarna opp på — jag stod brud i den
och sen gick allting i sönder.
— Ack ja, men vi ha ju fyra barn samman och
jag kan ju inte gå ifrån de arma liven, om han vore
aldrig sådan! Buuh! Förlåt mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
