Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— kunna vi nog reda oss. Och Gertrud får ju allt
ditt, när du engång har nedlagt vandringsstaven ? sa han/
Det är besynnerligt! Hur allvarlig en människa är
och huru beredd hon är på att gå hädan, så tycker
hon ändå inte om att någon talar om hennes död.
Johanna blev mulen i minen, när hon svarte:
— Gods och gull är inte det viktigaste, när en ska
ta ett så viktigt steg. Och i dödens stund hjälpa inga
rikedomar, sa hon. Se på Mårten Ersson härinne: nu
ligger han på sotesängen!
Den, som fick bråttom, det var Pettersson. Och det
kunde jag så gott förstå, för Mårten Ersson var
skyldig honom pengar, och den mannen gav aldrig
skriftligt. Men den falske profeten sa så högtidligt:
— Då ska jag gå in och tala ett allvarligt ord med
honom — kanske kan han räddas i elvte timmen —
kanske jag kunde få honom till att ge lite till den dyra
missionssaken. Jag kommer snart igen! Till min dyra
kontrahent!
Och så kilade han.
— Ja, det är en from man! sa Johanna. Alltid lika
varm i sin nitälskan för det goda. Ja, du, Gertrud,
kan visst bli en lycklig kvinna! i
<— Gå din väg, så ska vi lura handlaren! viskade jag
till Frosten, och han gick, men hans blick sade så
tydligt: »Jösses, om jag finge ge’n på vinorna!»
Jag satt lite. Sen sa jag:
— Hör du, Johanna! du ska inte ta illa opp, men nu
skulle jag också vilja komma som friare. Här är en,
som håller den tösen så kär, så kär, så — och ha,r
hållit henne kär i många år, och hon är glad vid
honom. Då vet jag du har inte hjärta att skilja dem åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
