Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, kom du i tide? sporde hon. Kunde du mjuka
opp det gamla stenhjärtat? sade hon. Månntro,
girighet är en rot till allt ont.
— Du kan så säga, Johanna! suckade han andäktigt.
Nej, där är ingenting att göra, han känner ingen igen.
— Ja, där kan man se, hur viktigt det är att beställa
om sitt hus i tid. Jag har tänkt så mycket på senare
tider —
— Såå, hm, hm! sa han oroligt.
— Många gånger tycker man, att man gör så gott
man förstår — men tänker man sig om, så får man
klart för sig, att man kunde gjort det ändå bättre. Och
på det jordiska skulle man verkligen inte tänka så
mycket många gånger, när man besinnar, huru många
som sitta i mörker och dödsens skugga — dessa arma
bröder! Nu behöver jag inte ha bekymmer för Gertrud:
jag har ju länge’ sett, hur glad du har varit vid henne,
och därför har jag tänkt att göra något för missionens
sak, som vi så titt ha talt om.
— Dem, som stå oss närmast både efter köttet och
efter anden, skulle vi väl ändå tänka mest på, sa han.
Rösten skalv av harm och ängslan.
— Ja, men rikedom är en snara, mången till fall,
och Gertrud har ett förnöjsamt hjärta: hon vet nog,
att utav allt jordiskt gott är ändå kärleken det bästa;
fast man inte alltid får den. Det är inte gott att vara
allena många gånger! Jag är ju inte så gammal än
och — inte hade jag all lyckan i mitt gifte. Hade här,
under de tio åren jag varit änka, kommit någon, som
jag tyckt riktigt om och som hade fattat varm kärlek
till mig, så kanske jag hade tänkt på huslig lycka på
gamla dar — jag blev trettiofem nu när de höstade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
