Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ft
er emellan. Han tycker vi två skulle passa bättre
samman. Vad säger du?
— Det var då verkligen riktigt vackert gjort av
honom! sa det illmariga tösalivet. Jag trodde han ville
ha mig för det moster hade testamenterat mig allt sitt
gods. Nu ser jag, att jag gjort honom orätt: det är en
bra karl. Ta den, som ingenting har och är gammal,
och avstå från en, som är ung och rik och har ett
skäligen nätt ansikte också — det var verkligen
försakande gjort!
Han skulle sett Petterssons min! Den var värd ett
helt kungarike! Han glodde först på den ena och så på
den andra. Jag vinkade på Frosten, att han skulle gå
in i stugan.
— Är han därinne ännu? sa han. Jösses, den som
finge ge’n på vinorna!
Just som han steg in om dörren, sa Johanna till
Pettersson:
— Gertrud vet inte om att —
— Jaså! Hi hi hi! sa Pettersson.
— Kan du tänka, sa Gertrud, här är friare i huset
i dag, du Frosten?
— Jag kan tro det; matfriare väl? mumlade Frosten.
— Jag ska be alla slynglar vara goda och kamrera
sig! sa Pettersson högdraget.
— Jo, kan du tro? Pettersson är här och friar till
moster?
— Till moster! sa Frosten och slängde mössan på
golvet. Gud signe honom! Då friar jag till dig, Gertrud!
på eviga minuten! vill du ha mig?
— Men Gertrud har ingenting, om jag gifter mig.
Har du tänkt på det? sa Johanna allvarsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
